”Asa Nisi Masa” är ett uttryck utan egentlig betydelse, hämtat från en scen i Fellinis klassiska surrealistiska självbiografiska film 8 1/2. Passande nog är det också namnet på den oscriptade, sköra och introspektiva nya LP:n från den italienske artisten Mana. Efter hans sicksackande debut ”Seven Steps Behind” för Hyperdub 2018 spelades den nya musiken in från slutet av 2019 till maj 2020, till största del under karantänen. 

Musiken här lutar mot influenserna från italiensk modern klassisk musik och filmmusik från sent 70-tal och tidigt 80-tal och korsar John Hassells och Sakamotos fjärde-världsexperiment kring Async. Som i hans tidigare verk förvrids FM-syntes och den mänskliga rösten till märkliga klangfärger, så att lyssnaren ofta inte kan avgöra var den ena börjar och den andra slutar, men ”Asa” lättare ton lämnar bakom sig det förebådande mörkret från hans förra album.

Från den kaskadartade öppningslåten ”Spin and Loops” och framåt tycks ”Asa” glida fram i sin egen fil, en fritt flytande drömsekvens av isärplockade kompositioner, instabila men ändå flytande, som lyckas stanna tillräckligt länge i en zon för att vara belönande och resonera med tillräckligt stort känslomässigt djup i sina hjärtskärande, romantiska melodier för att undvika den allvarliga framtoningen hos många experimentella kompositioner med rötter i modern klassisk musik. Varm och rik på jordnära detaljer, definierad av en komplex användning av rymd och kontrast, finns det ett djup av fokus och detaljrikedom i dessa spår som Mana låter lyssnarens fantasi njuta av större delen av tiden. Från den träiga cellon i ”Berber Pendulum”, duvans gurlande och den metalliska percussionsmusiken i ”Mania”, till den virvlande cikadasången i ”Eternia Corrente” är albumet en lös balans mellan skört kaos och storslagna gester.

Alla digitala nedladdningar finns tillgängliga i högkvalitativ MP3, WAV eller FLAC